Nyhetsbrev - Våren 2012

Förlaget Dragen Uts litteratur

Förlaget Dragen Ut är sedan många år tillbaka distributör för Chick publications i USA. De har bytt ut en del litteratur och ersätt den med nya titlar. Alla Chicks böcker, DVD, Video och serietidningar på engelska finns med på vår nya beställningslista. Men om ni önskar läsa mer om vad Chicks litteratur handlar om så besök deras hemsida: www.chick.com. Där finns en utförlig information om alla deras titlar och en del av litteraturen går att läsa direkt på din dataskärm.

Ny information om den den karismatiska väckelsen

Förlaget Dragen Ut har sedan lång tid tillbaka lagt fram bevis för att den karismatiska väckelsen kommer från den romersk katolska kyrkan i bland annat artikeln "Varifrån kommer den karismatiska väckelsen".

Vad hände när den karisamtiska väckelsen bröt ut i Pittsburg 1967?

Här kommer nu intressant information om vad som hände i universitetsmiljön i Pittsburg. Det är Ulf Ekman, ledare för Livets Ord i Uppsala som intervjuar två karismatiska katoliker, publicerat 2 oktober 2011 i programmet: "Kväll med Ulf Ekman gästas av Pancho Chin A Loi och Bengt Malmgren. Vi citerar från en del av programmet:

"Ulf: Om man tar lite mer det som är specifikt för just den katolska kyrkan, det är väl mer den karismatiska väckelsen från 60-talet?

Bengt: Ja, den började ju i USA då, 67 i studentkretsar...kan man säga.

Ulf: Vad var det som hände då?

Bengt: Ja, det var i universitetsmiljö i Pittsburgh, USA. Det var några studenter. Dom hade väl varit med i förnyelse tidigare. Liturgisk förnyelse, Bibelförnyelse och så. Så skulle de ha en reträtt och så slog den Helige Ande ner helt enkelt.

Ulf: Och vad hände då?

Bengt: Ja, först var det några stycken, som var i ett kapell, berättar dom - de hade tillbedjan inför det heliga sakramentet och helt plötsligt var det bara som en, ja studenterna berättade, var det som en varm ström som bara strömma igenom hela kroppen och blev fullständigt tagna och plötsligt fann de sig själv liggande på golvet och bara i tillbedjan inför Herren."

Vi skall även ta med citat från följande sida på Internet: http://www.truereformation.net/2011/11/16/pavemaktens-exploatering-av-pingstrorelsen/

Påvemaktens exploatering av Pingströrelsen

Av Richard Bennett (oktober 2011) Översatt till svenska av Torbjörn Göransson

Den nutida Pingströrelsen har sitt ursprung i helgelserörelsen vid slutet av 1800-talet. Som en del i denna rörelse skedde den 1 januari 1901 ett utbrott av vad som kallades ”dop i helig Ande” vid Charles Parhams Bethel Bible School i Topeka, Kansas. År 1906 började samma saker ske vid Azusa Street Mission i Los Angeles. Pingströrelsen skapade stor uppståndelse bland dessa som menade att Gud verkade genom de tecken och under som skedde vid dessa samlingar. När nyheter om dessa händelser spreds medförde uppståndelsen över allt detta att allt fler människor från olika etablerade samfund förenades med dessa som längtade efter ”dop i helig Ande” och de tecken och under som var förenade med rörelsen.

Nästan samtidigt, eller år 1897, utgav Påve Leo XIII en encyklika om den helige Ande. Anledningen var att tillägna den heliga Ande hans påvliga gärning, ”så att Han [den helige Ande] måtte föra det till mognad och fruktbarhet. I sin encyklika uppgav påven att de två viktigaste målen i hans pontifikat hade varit, ”… för det första, återställandet både bland styrande och bland folken av principerna för kristet liv i samhälls- och familjeliv … och, för det andra, att främja återföreningen av dessa som har avfallit från den katolska kyrkan antingen genom kätteri eller genom söndring, eftersom det otvivelaktigt är Kristi vilja att alla skall vara förenade till en hjord under en Herde”.

År 1897 framlade alltså Påve Leo XIII officiellt den ekumeniska agenda som skulle komma att utgöra grunden för det andra Vatikankonciliets (1963-1965) taktik. Påve Leos slutsats var, ”Vi förordnar och befaller, att i hela Katolska kyrkan, under detta år och under varje följande år, skall en Novena (niodagarsandakt) hållas före pingstdagen, i all församlingskyrkor …för att be för vårt syfte.” Den huvudsakliga drivkraften bakom påvens encyklika var alltså hans förordning om att en årlig serie av böner skulle bli upplästa under nio dagar i följd i alla katolska kyrkor. Avsikten med dessa böner var att bönfalla Maria att den helige Ande genom ett nytt utgjutande av sin kraft skulle ena kristenheten under den Katolska kyrkan. Följaktligen avslutas encyklikan med denna uppmaning, ”Vördnadsvärda bröder, låt era böner förenas med våra, och låt på er uppmaning alla kristna folk också förena sig i bön, vädjande om den kraftfulla och alltid hjälpande förbönen av den välsignade jungfrun …” Medan han utger sig för att vända sig till den helige Ande, för att förena hela kristenheten under den katolska kyrkan, befallde påven i själva verket katoliker att genom en serie böner åkalla den som de kallar ”himlens drottning,” i syfte att erhålla framgång med sin ekumeniska agenda.

Vatikanens ekumeniska agenda för 1900-talet Målet med Påve Leo den XIII`s ekumeniska agenda år 1897 blev officiellt och mer fullständigt bestämt i dokumenten från det andra Vatikankonciliet år 1964. Vi den tiden betydde genomförandet av påvens agenda att man behövde finna de nödvändiga ingångarna till den evangeliska världen. En viktig sådan dök snart upp. År 1967, två år efter avslutningen av det andra Vatikankonciliet, inträffade en händelse vid universitetet Duquesne i Pittsburg, Pennsylvania, som blev startpunkt för anspråk på pingstupplevelser inom den Katolska kyrkan. Dessa anspråk, som gällde, ”dop i den helige Ande” orsakade stor uppståndelse i katolska kretsar. Nyheten spreds vid detta tillfälle snabbt till studenter och lärare vid universitetet Notre Dame i Lansing, Michigan, där liknande andliga händelser inträffade i snabb takt. Vatikanen sände då kardinal Leon Suenens till USA för att granska rörelsen. Kardinalen godkände och försvarade med entusiasm den amerikanska förnyelserörelsen, som den kallades. Med ankomsten av den katolska förnyelserörelsen fann påvedömet att den hade erbjudits en viktig inkörsport, genom vilken dess ekumeniska agenda kunde genomföras bland en växande skara som inte var katoliker. Organisationen och kommunikationssystemet hos dessa icke-katolska grupper var ingenting i jämförelse med hur det var inom påvedömet. Sålunda såg påvedömet att pingstvännerna lätt kunde användas som förbindelsepart för att göra Katolska kyrkan mer acceptabel för evangeliskt kristna i allmänhet. De andliga händelserna vid universiteten i Duquesne och Notre Dame var uppenbarligen början till dylika händelser i många länder över hela jorden."

Citat från bloggen Aletheia:

En analys av erfarenheten av den katolska karismatiska förnyelsen

Det finns en förstahandsbeskrivning av händelserna år 1967 vid Duquesne, lämnad av katoliken Patti Gallagher Mansfield i hennes bok, As By A New Pentecost [från år 1992]. Boken är alldeles unik eftersom den är bekräftad i förordet av kardinal Leon Suenens, och i en efterskrift av den katolske biskopen Sam Jacobs. Fröken Mansfield, liksom andra i boken, deltog under ett veckoslutet i februari i skeendet i Duquesne. I sin bok anger hon i detalj huvuddragen av vad som hände och vad deltagarna uppfattade var meningen med det som skedde. Hon anger också flera av huvuddragen i påvedömets grundläggande traditioner och tar med vittnesbörd av sjutton karismatiska katoliker. Från sin egen erfarenhet återger hon, ”Före varje samling sjöng vi Veni Creator Spiritus (Kom Skapande) på engelska och använde oss av en gregoriansk entonig melodi. En av våra lärare berättade för oss att det var en bön. Han ville att vi skulle sjunga den upprepat antal gånger som en åkallan av den helige Ande. Det var som om han sade, ´vi kommer att hålla på att be till dess att den helige Ande kommer.´ I kapellet den fredagskvällen, höll vår andra fakultetsrådgivare upp en staty av Vår Fru, som avbildade henne med händerna uppsträckta i bön … Enligt Guds plan var det nödvändigt att Maria var ´med oss´ på ett tydligt sätt, eftersom vi detta veckoslut upplevde en mäktig beröring av den helige Ande. Kyrkans fäder kallar Maria ´den helige Andes maka.´ Hur kan hon utebli när den heliga Ande verkar? … Efter betraktelsen om Maria var jag med om min först nattvardsgång och jag var ganska rörd …

“Himlens drottning” (den katolska Maria) ”[Senare] med höga förväntningar skrev jag på ett ark, ´JAG VILL UPPLEVA ETT UNDER!´ och satte upp det så att vem som helst kunde se det. Jag visste inte exakt vilket mirakel det skulle vara; Jag önskade bara att Gud skulle visa sin makt.” Sålunda vittnar fröken Mansfield om att hon var helt fängslad av katolska religiösa ritualer och sökte en demonstration av andlig kraft. Men utan att först söka sanningen är man inte i den ställningen att man kan urskilja källan till den önskade demonstrationen av andlig kraft. Detta är just det som fröken Mansfields vittnesbörd visar. ”När jag kom in i kapellet såg jag några människor sittande på golvet i bön … Till följd av trons gåva hade jag alltid trott att Jesus är verkligt närvarande i det heliga Sakramentet, men jag hade aldrig förut upplevt Hans härlighet … när jag för första gången i mitt liv böjde knä inför Herren Jesus Kristus i det heliga Sakramentet bad jag vad jag vill kalla ´en bön om ovillkorlig kapitulation.´ … Medan jag bad om detta knäböjde jag framför altaret. I nästa ögonblick fann jag mig själv kullkastad horisontellt och utsträckt framför tabernaklet [förvaringsplats för överbliven oblat]. Ingen hade lagt händerna på mig. Jag hade aldrig sett något sådant hända förut. Jag vet inte exakt vad som hände …”

Katolsk nattvard (eukaristi) Fröken Mansfield hade böjt knä inför en avgud och bett ”en bön om ovillkorlig kapitulation.” Hon tänkte helt uppriktigt att hon överlämnade sig till Herren Jesus Kristus, som hon tror finns i nattvardsbrödet. Men budskapet som hennes bok klart bär vittne om, är att hon hade överlämnat sig till en främmande ande, vilken hade svarat och visat sin makt genom att kasta omkull henne framför nattvardsbrödet, som hon tillbad som Gud. Om denna upplevelse säger hon, ”Fastän jag bara ville förbli i och värma mig i Herrens närvaro, visste jag att jag behövde dela denna erfarenhet med andra. Liksom apostlarna efter pingsten ville jag ´förkunna Hans underbara gärningar,´ för att bära vittnesbörd om den levande Guden … en av lärarna kom in i kapellet och kommenterade, ´Vad kommer biskopen att säga när han får reda på att alla dessa ungdomar har blivit döpta i den helige Ande?´” Frukten av att längta efter att se kraft hellre än att söka sanning. Fröken Mansfield konstaterar att hon ”önskade ´förkunna Hans underbara gärningar,´ för att därigenom vittna om den levande Guden.” Men i själva verket gjorde hon exakt det motsatta. Medan hon ger en historiskt värdefull förstahandsredogörelse för veckoslutet vid Duquesne, förkunnar boken helt enkelt traditionell katolsk lära. Till exempel lär den att Herren Jesus Kristus finns i nattvardsbrödet, vilket är grovt avguderi. Hur kan sådant avguderi gå ihop med hennes önskan att ”förkunna Hans underbara gärningar?” Varför kunde sedan en av lärarna dra slutsatsen att händelsen med kullkastandet framför nattvardsbrödet avsåg ”dop i den helige Ande?” Det som saknas i allt detta är kärlek till sanningen och begäret efter den vad det än måtte kosta – vilket i detta fall skulle betyda att lämna den avfälliga Katolska kyrkan med dess falska evangelium och obibliska läror."

Genom ovanstående citat från olika hemsidor får vi genom flera olika personer en insyn i vad som hände när den karismatiska väckelsen började. De var i tillbedjan inför det heliga sakramentet, som är en avgud. Katoliker faller ner inför detta och tillber det. Dessutom fanns Maria med i skeendet. De höll bland annat upp en staty av henne och de sade att hur kan "den Helige Andes maka" utebli när den Helige Ande verkar."

Denna undervisning om att personen Maria har ett nära släktskap med den Helige Ande som Hans maka, är en allvarlig hädelse. Fadern, Sonen och den Helige Ande är en del av Gudomen, men Maria är bara en människa. Det har bara Jesus som var syndfri på jorden! Genom att upphöja människan Maria till en gudomlig varelse och göra statyer av henne som de faller ner inför och tillber begår katolska kyrkan en allvarlig synd inför Herren som kallas för avgudadyrkan. Vi behöver inte sväva i ovisshet. Låt oss gå till vad Bibeln säger. Vi citerar från Reformationsbibeln, 1 Kor 10:19-20:"Vad vill jag då säga? Att en avgud är något, eller att det som offras åt avgudar är något? (20) Nej, det jag säger är, att vad hedningarna offrar, det offrar de åt onda andar och inte åt Gud och jag vill inte att ni skall ha någon gemenskap med de onda andarna."

Här ser vi klart att tillbedjan eller offer inför en avgud egentligen inte är något. Det är en död och livlös staty. Men Bibeln säger att bakom dessa livlösa statyer finns det onda andar. Tillbedjan inför statyer eller bilder innebär egentligen tillbedjan till onda andar. Kan den Helige Ande ha någon gemenskap med onda andar? Absolut inte! Den Helige Ande kan inte vara verksam i sådana sammanhang! Sanningen vi finner i Bibeln visar oss att den karismatiska väckelsen som började i Pittsburg är starkt sammanlänkad med avgudadyrkan och kan av den enkla anledningen inte vara ett verk från Gud. Det är främmande andar som vi inte skall ha något samröre med.

Vi tar även med bibelcitatet från 2 Kor. 6:16-17

16. Eller vilken enighet finns det mellan Guds tempel och avgudar? Ty ni är den levande Gudens tempel, såsom Gud har sagt: Jag skall bo i dem och vandra ibland dem, och jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk.

17. Gå därför ut från dem och skilj er från dem, säger Herren och rör inte vid det som är orent, och så skall jag ta emot er.

Dessa fakta blir mycket allvarliga när vi ser den mycket oroväckande utvecklingen i svensk kristenhet, där de högsta ledarna från både Pingst och Livets Ord under 2011 besökte Rom och påven. Även Svenska Missionsrörelsen och Svenska Kyrkan söker ett närmande till Romersk katolska kyrkan.

Den här frågan är mycket viktig för oss kristna! Vi vågar påstå att om vi blandar oss med avgudadyrkare, har gemensamma gudstjänster och har nattvard med sådana, så är vi lika olydiga som Israels barn var när de blandade sig med andra folk och deras avgudar. Gud ser mycket allvarligt på avgudadyrkan och andra budordet, 2 Mos. 4-6, gäller fortfarande att vi varken skall bocka oss eller tillbe statyer gjorda med människohänder.

Till sist vill vi uppmana alla kristna. Lämna det ekumeniska tåget! Det bär till Rom och Bibeln varnar oss för detta religiösa system, babyloniska skökan, genom att ropa till oss: Ni, mitt folk, gå ut från henne, så att ni inte blir delaktiga i hennes synder, och för att ni inte skall få del av hennes plågor. (Upp. 18:4)

Om ditt samfund eller det ressällskap du är med i inte vill lämna detta tåg mot Rom så lämna dem! Gå ut ifrån denna falska enhet så att du slipper drabbas av de plågor som kommer över detta falska religiösa system som blivit en boning för onda andar.

Förlaget Dragen Ut